← Tillbaka

Tre dagar om grön sjukvård: CleanMed Europe 2016

6 december 2016 av AllmänMedicin

Artikel publicerad i AllmänMedicin 4-2016. Under tre dagar fylldes WHO:s konferenslokaler i Köpenhamns hamn av delegater från hela Europa. Det var CleanMed Europe 2016 som diskuterade hur sjukvården kan minska sitt jättelika ekologiska fotavtryck.

Författare: Ingrid Eckerman, Läkare för Miljön ingrid.eckerman@lakareformiljon.se 

Hållbar utveckling ger bättre folkhälsa. Läkare för Miljön bildades 1991 och har fortfarande cirka 250 medlemmar. Alla verksamma inom sjukvården är välkomna som medlemmar. www.lakareformiljon.se

Hälsovård som inte skadar

Konferensen anordnades av Health Care Without Harm, en non-governmental organisation som grundades i USA på 1990-talet. Miljöaktivister insåg att sjukvården skapade miljöproblem och därmed sjukdomar. Dioxiner från förbränningsanläggningar, kvicksilver från termometrar, biocider och astmaframkallande kemikalier för städning samt tungmetaller från elektronikskrot är några exempel på vad man började med. Senare tillkom fossila bränslen, hälsofrämjande byggnader, mat och läkemedel.

Jag var med i Stockholm 2006 och i Malmö 2012. Konferensen har blivit större, mer målmedveten och mer professionell. Intrycket är att sjukhusledningar i hela Europa är djupt involverade i att göra sin verksamhet mer grön.

Liksom tidigare var det många svenska deltagare. Jämfört med andra länder har vi kommit långt. Stockholms läns landsting presenterade sitt mångåriga miljöarbete. Jegrelius (numera Jämtlands läns landsting) och Karolinska institutet har tagit fram pvc-fria blodpåsar – nu gäller det att få någon som marknadsför dem. SLL:s nya databas om läkemedels miljöpåverkan på janusinfo.se presenterades, den finns även på engelska. LIF belyste läkemedelsföretagens roll. Möjligheterna till grön upphandling diskuterades.

Läkemedel i miljön

Eftersom jag varit involverad i frågan om läkemedel och miljö sedan 1997 [1] ägnade jag mig huvudsakligen åt sådana frågor.

Läkemedel i avloppsvatten har visat sig vara en komplicerad fråga. Vi tycks skapa mer resistens i reningsverken än på sjukhusen.

Vi behöver använda alla medel att minska läkemedel i vatten: produktion, avfall, avloppsvatten, patienternas konsumtion. Det anses dock att tillgången till läkemedel inte får begränsas. Möjligheterna att fastställa om patienten är en snabb eller långsam metaboliserare måste användas mer. Metoden kommer dock aldrig att finnas för alla mediciner, och därför är riskbedömning av läkemedel viktigt.

SwedWatch visade bilder från läkemedelstillverkning på verkstadsgolvet i Sydostasien. Hur kan man upphandla bra arbetsvillkor, miljömässigt och socialt hållbar tillverkning? ”Månadens vara” tar hänsyn bara till priset, inte till hur tillverkningen sker.

Att involvera läkare i miljöarbetet

Ett genomgående mantra under konferensen var ”hur får vi med läkarna?” Intresset var därför stort när vi tre från Läkare för Miljön hade vår presentation ”The challenge of motivating doctors to develop sustainable healthcare”. Här beskrevs vi först LfM:s arbete med läkemedel, som bidragit till att frågan lyfts till svensk, sedan EU- och slutligen FN-nivå, därefter hur föreningen arbetat med klimatfrågan och sist arbetet i Läkarförbundets arbetsgrupp för klimat och hälsa.

Vi kunde, tillsammans med åhörarna, konstatera att det är svårt att få läkare förstå och engagera sig i folkhälso- och miljöfrågor, men även att en liten grupp hängivna personer kan påverka skeendet. ”En liten organisation kan vara som en väldigt irriterande hackspett.”

  1. Eckerman I, Martineus JC. Läkemedel och miljö. Vad vet vi idag? En kort analys av dagens kunskapsläge. Stockholm: Läkare för Miljön, 1997.